Blogg

Det måste funnits en massa barn med; när Israels barn tågade genom öknen, när folkskarorna samlades kring Jesus och under påskveckan i Jerusalem – för att bara ta några exempel! Ibland får vi en liten glimt av dem. (Många känner igen berättelserna om Mose som sattes ut i Nilen och hans syster, pojken som hade med sig fisk och bröd när han skulle lyssna till Jesus och synagogsföreståndarens dotter som Jesus botade.) Alla de barn som vi inte vet något om började uppta mina tankar efter att jag läst en berättelse i en norsk barntidning: ”Rövarens son”. Berättelsen handlade förstås.

Om du hör till dem som läser Droppen ibland så har du säkert läst hälsningar och reportage från barngrupper runt om i vårt land någon gång. Jag tycker att de fyller en viktig funktion på flera sätt; barnen får se att de har ”syskon” runt om i Sverige (och i andra länder), de berättar att kristen tro är på riktigt i Sverige i dag, ledare får roliga tips när de läser hur andra har gjort – och inte minst så är det ju väldigt roligt att få se sig själv på bild i tidningen någon gång! Vi fortsätter att ha barn.

En vanlig dag på jobbet: tryckerikontakter, packa lite tablettaskar, korrekturläsa, kontakta låtskrivare, skriva ihop en text och rita pyssel. Var det någon som trodde att det var enformigt att vara barntidningsredaktör!? Det är till konstruerandet av pyssel som gradskivan kommer in! Jag har slitit ut min gamla gradskiva från gymnasiet – det måste vara en av de mest användbara sakerna som jag fått med mig från skolan ;-) Gradskivan och Svenska folkbibelns hemsida tror jag hör till mina mest använda arbetsredskap! Just nu är arbetet inne i en mellanperiod, terminens sista nummer är klara och det är dags att städa upp lite.

Snart går Droppens påsknummer till tryck. Och på tryckeriet ligger redan 16 färdigtryckta sidor som ska bli en inlaga i påsknumret och väntar. Det innebär att vi även i vår kommer att ha ett härligt, tjockt påsknummer på 32 sidor! Dem har vi fyllt med nedslag från påskfirande i olika delar av Sverige och världen, en lååång berättelse om Leos påsk i Jerusalem (som är både spännande och berättar om den första påsken), en mini-påskbok att göra själv, andakter m.m. Det går utmärkt att beställa lösnummer/extranummer till påsk för att ge till någon eller för att dela ut. Kontakta oss så.

Kastar ni er över varsin del i dagstidningen hemma? Vem läser sporten först och vem väljer inrikesnyheterna? Vem lusläser alla bostadsannonserna? En tid i livet så slog man alltid upp serierna först – åtminstone har jag gjort det. Droppen har bara en del och inga helgbilagor, men det vore intressant att veta vad barnen slår upp först och läser! Sagt och gjort. I samband med en tävling i tidningen bad vi barnen att även svara på frågan: Vad brukar du läsa först av allt när du får en ny droppentidning? Det har varit väldigt intressant - och uppmuntrande - att läsa.

Man ska inte räkna ut pärlänglar! (Ännu viktigare är förstås de riktiga änglarna som vi kanske också lättvindigt ”räknar ut”!?) Jag har skrivit tidigare att vi ratade pärlängeln till förmån för ett par motorcyklar. Men nu kommer snart terminens sista tidning från tryckeriet – och på framsidan finns pärlängeln… Den här gången fanns det inga konkurrerande motorcyklar. Motorcyklar göre sig icke besvär på första advent! Åsnor kan fungera men dem har vi haft så många av – de får ju chansen varje år vid både palmsöndagen och första advent. Så i år blir det en ängel fram på tidningen vid Domsöndagen och.

Det är skönt att öppna fönstret ibland när jag sitter och arbetar. Lite ovanligt har det varit de senaste månaderna att höra Tyrannosaurus Rex utanför fönstret! Nära mitt mini-kontor finns flera välbesökta turistattraktioner och på taket på en av dem finns en mängd dinosaurier. Stora och verklighetstrogna (?) dinosaurier som både rör sig och låter. Nu är det bara några dagar kvar innan detta exotiska ljud kommer att upphöra och dinosaurierna flyttar härifrån. T Rex har under dessa månader då och då fått mig att fundera över om Droppen är en kvarlevande dinosaurie!? Droppen vänder sig till barn mellan fem och.

Den djupröda motorcykeln med V8-motor hann tyvärr dåna iväg innan jag  fick den på bild. (Nej, jag vet inte mycket om motorcyklar, men det stämmer faktiskt att den hade en sådan motor! Och till och med jag förstod att den var cool!) Men en fin rad med parkerade motorcyklar lyckades jag i alla fall fota. Det passar ju bra som framsida när ett av höstens nummer innehåller en intervju med en mc-president. (Som tidningsredaktör har jag alltid kommande artiklar och berättelser någonstans i bakhuvudet och tar ”alla” bilder i stående format – så att de vid behov passar en tidningsframsida!).