Blogg

Det har väl aldrig varit så roligt att kolla sin e-post som under de senaste två veckorna. Jag måste gå in och kolla min brevlåda då och då även när jag inte jobbar. Anledningen? Vi har haft en tävling i Droppen där man ska välja en bibelberättelse  och bygga den i lego och skicka in bilden till Droppen. Jag anade att våra läsare har bra fantasi och är påhittiga och det fick jag bekräftat nu. (Med de bitar de haft tillhands har de konstruerat guldkalvar, krossade stentavlor, avgudastatyer, molnstoder, vagnar av eld och mycket mer!) Det jag däremot inte anade var att.

Många fina exemplar av Droppens julnummer, Julens gåva, ligger och väntar på att spridas till barn och familjer runt om i vårt land. I tidningen får man veta varför Jesus föddes, läsa julevangeliet och träffa en herde som berättar om att vara herde år 2013 och funderar på hur herdarna på Betlehems äng hade det. Dessutom finns det ett julkorsord och andra klurigheter och såklart ett antal berättelser. Kanske vill du berätta om julen för någon med hjälp av en tidning? Eller kommer du själv eller någon du känner i kontakt med barn i körer och barngrupper? Här finns mer.

Jag har som stöd för mig själv gjort några riktlinjer för mitt arbete med Droppen. De handlar bland annat om vilken blandning jag vill ha i Droppen av översatta texter och svenska texter och hur stor del ”återanvända texter” som är okej jämfört med andelen nyproducerade texter. Kort kan man säga att jag vill ha mer nytt än gammalt och att jag tycker att det är roligt med duktiga svenska skribenter som återkommer. (Sedan händer det ändå ibland att jag upptäcker att ett helt nummer råkar bestå av flera översatta norska texter.) Vad snabbt språket och texter åldras! Den tanken slår.

Sitter med ett tomt dokument framför mig på skärmen. Där ska jag nu stoppa in allt det material som finns samlat inför vårterminen. Ett oskrivet droppenår innebär 312 oskrivna blad att förfoga över – spännande och skrämmande. Blir det en bra helhet tillslut och vad saknas och behöver lösas i eftermiddag när dokumentet är ifyllt? Vilken dag som helst kommer höstterminens sista nummer från tryckeriet. År 2013 har då fått sina 312 sidor fyllda tack vare en massa snälla och enormt duktiga medhjälpare som skriver och ritar och fotograferar och ber och hjälper till på många andra sätt! Det är fantastiskt.

Snöplogar, brandbilar, luftballonger, djur och barn är bara några av de motiv som funnits på tidningen Droppens framsidor. Men när nummer 15 av Droppen kommer ut strax före allhelgonahelgen kan det vara första gången som framsidan pryds av begravningsblommor och en kista. Kan man verkligen ha det på framsidan av en barntidning kan man ju undra? Livet i en värld ockuperad av ondskan är ibland så förfärligt sorgligt. När död och sorg drabbar barn värker hjärtat. Jag ser fortfarande klart framför mig en liten svart kostym på söndagsskolan i början av hösten. En svårare söndagsskolesamling har jag nog aldrig upplevt än.

Det måste funnits en massa barn med; när Israels barn tågade genom öknen, när folkskarorna samlades kring Jesus och under påskveckan i Jerusalem – för att bara ta några exempel! Ibland får vi en liten glimt av dem. (Många känner igen berättelserna om Mose som sattes ut i Nilen och hans syster, pojken som hade med sig fisk och bröd när han skulle lyssna till Jesus och synagogsföreståndarens dotter som Jesus botade.) Alla de barn som vi inte vet något om började uppta mina tankar efter att jag läst en berättelse i en norsk barntidning: ”Rövarens son”. Berättelsen handlade förstås.

Om du hör till dem som läser Droppen ibland så har du säkert läst hälsningar och reportage från barngrupper runt om i vårt land någon gång. Jag tycker att de fyller en viktig funktion på flera sätt; barnen får se att de har ”syskon” runt om i Sverige (och i andra länder), de berättar att kristen tro är på riktigt i Sverige i dag, ledare får roliga tips när de läser hur andra har gjort – och inte minst så är det ju väldigt roligt att få se sig själv på bild i tidningen någon gång! Vi fortsätter att ha barn.

En vanlig dag på jobbet: tryckerikontakter, packa lite tablettaskar, korrekturläsa, kontakta låtskrivare, skriva ihop en text och rita pyssel. Var det någon som trodde att det var enformigt att vara barntidningsredaktör!? Det är till konstruerandet av pyssel som gradskivan kommer in! Jag har slitit ut min gamla gradskiva från gymnasiet – det måste vara en av de mest användbara sakerna som jag fått med mig från skolan ;-) Gradskivan och Svenska folkbibelns hemsida tror jag hör till mina mest använda arbetsredskap! Just nu är arbetet inne i en mellanperiod, terminens sista nummer är klara och det är dags att städa upp lite.